.

Det händer ju inte ofta nu längre att jag gör något inlägg, men nu fick jag feeling så jag passar på. Barnen sover, Påsken är snart över, jobbhelgen är över och jag har vin i mitt glas. Så nu kan man andas lugnt och varva ner ordentligt. Idag fick jag komma hem till tre glada pluttar som förberett hjortstek och grillen så det blev dagens middag, Sen åkte barnen i säng strax där efter eftersom vi bytte till sommartid så har man inte riktigt ställt in sig på vad klockan är. Tiden gick väldigt fort helt plötsligt.

Just det här att tiden går väldigt fort känner jag nu nästan varje dag och jag är lite rädd att jag inte riktigt är vaken och ser vad som händer varje dag med barnen. När Cornelia var liten så la man märke till minsta lilla och la det även på minnet. Nu med Casper så inser man helt plötsligt att han redan är över 5 månader, snart ett halvår och alla de är små detaljerna har inte fått lika mycket utrymme. Jag skäms att jag inte ens har börjat skriva i hans bok om första året... Jag tog iaf fram den idag så imorgon måste jag skriva ner lite. Men så har jag ju bloggen oxå och just nu känns det som att största anledningen till att jag har bloggen är för att dokumentera vad barnen gör så att jag kan minnas det om några år. Sakta men säkert börjar den där ångesten över att man inte kommer att ha små knubbiga bebisar för alltid, att komma ikapp en. Jag njuter verkligen varje dag av mina barn och tittar dem djupt i ögonen för att verkligen se dem och deras personligheter. Det är nästan som att jag försöker ta ett kort med mina ögon och lagra bilden i min hjärna för att aldrig glömma den här underbara tiden.

Det som jag är super stolt över just nu när det gäller barnen är detta.

CORNELIA.
Hon är bara 19 månader men helt själv och på eget initiativ kan hon räkna till 7 helt korrekt. Det var här om dagen när hon skulle klättre upp på stegen upp till en rutschkana som hon räknade 1,2,3,4,5,6,7. för varje steg. Jag tappade hakan och vi räknade tillsammans vidare. 8,9,10,11,12. = ) Så smart unge man har. Senare visade hon även pappa vad hon kunde när hon räknade schampoflaskorna på badrumskanten... = )

Att hon visar så mycket kärlek till sin lillebror och vill ge honom nappen om han gråter.

Några saker som inte är så bra att hon kan är att hon listat ut barnlåset på ugnen och går och ställer in sina leksaker där. Hon flyttar även sin stol till knivstället och kom bärandes på en stor kniv här om dagen, Men hon visste iaf att hon skulle ge den till mig, men jag tror mitt hjärta stannade nån sekund där...

CASPER.

Det kanske kan verka lite konstigt men jag är så stolt över att han äter så bra och går upp i vikt och är så stor... Han har ju alltid varit stor och ligger även nu över normalkurvan, men det är så mysigt att hålla den här varma 8 kgs klumpen. = )
Han är så glad i mat och skulle nog inte banga för något. Allt man erbjuder honom åker ner. = ) Hoppas det fortsätter så ett tag till.

Sen när jag så stolt över hur glad och trygg han är. Det underlättare verkligen att gå upp kl 03.00 för att göra ersättning till honom när man möts av ett litet gryn som ligger och ler så att nappen trillar ut. Det är inte svårt att få honom att skratta oavsett hur trött och gnällig han är från början.

Just det här att han är så glad visar han extra mycket när han ser Cornelia. Man ser verkligen att han Älskar henne och avgudar henne redan. Han blir helt galen och vill bara vara nära henne och dra henne i kläderna och håret. Det spelar ingen roll att hon avvisar honom för han blir så lycklig när han ser sin syster.
Ibland brister han ut i ett asgarv över att Cornelia gör något roligt ljud eller plaskar med vattnet i badkaret. Det krävs så lite för att göra den gossen glad. = )

Det finns ju hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om, men jag nöjer mig så här. nu ska jag krypa ner i sängen och vänta på att lillknubbe vill ha mat.

Ja idag är jag inte någon som man ska reta upp,, det har jag iof inte varit de senaste dagarna, för jag är såå arg, trött och har nästan inget tålamod med någon... Jag försöker behärska mig för André och barnen men katten räcker inte tålamodet till.. Jamar han för mycket eller vid fel tidpunkt, eller utan anledning så åker han ut... Då känns det lite bättre...

Imorse så hade jag tänkt att jag skulle få ligga kvar i sängen till 07:00 efter att ha matat, bytt blöjor och stoppat in nappar fram till 05:00, men nopp. Cornelia vaknade nån gång innan 06:00, men då tog André henne och installerade henne med välling framför barnprogrammet i vår säng. Hade det bara varit så så hade jag kunnat få sova vidare, men nu ville lilla herrn inte sova längre, inte äta, hade inte gjort så mycket i blöjan heller, nä han ville bara komma upp och snacka.... Så där ligger jag med Casper i knät och blundar och kommenterar samtidigt Cornelias frågor med "Mmmm det är en hund, Mmmm det är en panda... osv... när hon pekar mot barnprogrammet som var på tv...
Efter en stund blev det ohållbart och jag försökte få Casper att somna i sin säng och samtidigt koka kaffe innan jag exploderar i ett raseriutbrott... Nu en timme senare sover Casper i sin säng. Jag har druckit 2 koppar kaffe och fått i mig yoghurt med hallon och nötter, och Cornelia är placerad i gungan i dörrhålet med båda dockan och ekorren i famnen. Det är tyst i huset och jag tra några djupa andetag, snart bär det av mot dagis....

Han är en sån underbar liten pojke och det är tur jag har honom som kan vända om mitt humör på en halv sekund med sitt underbara glada lilla ansikte. Cornelia är ju som de flesta barn i 1,5 års åldern, mycket gnäll mycket trotts och ska testa vad hon kan komma undan med. Hon är så smart den här lilla fröken och varje dag går ut på vem som kan manipulera vem mest. Mitt humör är ju lite hetsigare nu och jag kokar av ilska många gånger om dagen p,g,a den här lilla fröken, men det varar bara i några sekunder. Hon är ju väldigt söt och rar många gånger också. Men det är skönt att man iaf har ett "lätt" barn just nu. Casper är så snäll och mysig, men börjar visa lite humör och temperament han med, men oftast är det för att han är trött. Då är det bara att gå och lägga honom i sängen, stoppa in nappen i munnen och lägga snuttetrasan över huvudet på honom, sen sover han... = )
Man kommer verkligen sakna den här tiden då man kan pussa och krama och gosa hur mycket man vill. Sen blir det svårare och man får tigga och be om en puss, men än så länge njuter jag av vad vi har idag...

ja för det gör jag nästan... Fast jag bantar inte utan har bara ändrat mina matvanor och hoppas på att gå  ner i vikt på så sätt. nu är jag 4 kg från min vikt jag hade när jag skrev in mig och var gravid med Cornelia, så kan jag bli av med de sista  gravidkilona så känns det  bra. Sen är det många kg till som jag örsökt bli av med i många år. Mitt mål är att komma ner till 63 och det är 12 år sen jag vägde det.... Hoppas det inte tar 12 år att gå ner bara.

 

 

Här skriver jag om mina resultat....

 

 

 

För ett tag sen när jag prata med min pappa, kom vi in på ämnet med vad vi gjorde som barn och han sa då att jag borde skriva ner små saker som barnen gör... Så här kommer några bidrag från Cornelia.

 

Idag 18-12-12. Jag står i badkaret och duschar när Cornelia kommer in och ger mig några badleksaker, släcker lampan och går ut och stänger dörren efter sig, och där får jag stå och raka armhålorna i mörkret. Sånt hade ju aldrig hänt om man inte haft barn... = )

 

Nyss åt vi lite mat hon och jag och sen tog vi fram chokladkalendern.. Maten som hon inte ville äta upp, i det här fallet kokta morötter, stockae hon ner i luckorna i kalendern och stängde till... Får se om hon är sugen på morötter imorgon istället.= )

 

Nu börjar det gnällas här så dags att sluta....

 

Ja det blir ju inte mycket bloggande nu förtiden. Anledning, hmmm tidsbrist, ja bland annat. Anledningen till att jag har bloggen är för att jag vill delemed mig  av mitt liv och bilder på barnen och sånt, och just nu laddag jag ju bara snabbt upp bilder på intagram, så följ mig där istället. = ) Moniqan heter jag där.

 

En snabb recap kommer iaf här.

 

Cornelia- Är ett litet monster men ack så roligt vi har åt henne även och man lätt blir trött på allt gnäll. = )

Hon är iaf oftast snäll mot Casper och gör inget ont mot honom med mening. (tror jag)

 

Casper är nu 8 veckor och väger drygt 6 kg min lilla knubbe... Det är så mysigt att  bara klämma på hans lår och gosa in sig och pussa på de mjuka kinderna... Jag passar verkligen på att utnyttja min bäbis och gosar så mycket som möjligt. Det blir ju inte fler barn här inte, så nu får man krama ur det bästa ur varje stund.= )

 

Idag är André sjuk och sitter mest i soffan med Casper och Cornelia är på dagis så nu får jag passa på och ha lite datortid.

 

Ja snart har det gått tre veckor sen Casper kom till oss och det är ju sjukt vad tiden går fort. Det känns snarare som att det var en vecka sen och jag har ingen aning om vad vi gjort den senaste tiden. En anledning till att hjärnan inte hänger med är nog bristen på sömn som råder hos mig och André. Jag tror jag går back 5 timmars sömn per dygn när det är som värst, men nu känns det lite som att man skiter i sömnbristen  och bara tar allt som det kommer. Jag är så glad och känner lyckorus när jag ser mina fina barn och tänker på allt roligt man har  att se fram emot.

 

Just idag har det varit en riktigt bra dag fast att Cornelia är förkyld och fick feber nu på kvällen så hon somna redan vid 18:00 och Casper har lite ont i magen och är lite snorig han med. Men annars så har dagen varit skön och jag har inte haft en tanke på att sova middag trots att tid har funnits till det..

 

Nä jag skulle egentligen bara lägga upp lite bilder och sen ska vi kolla på lite film innan det är läggdags...

 

Skänker en tanke till stakars Fredrik som ligger på sjukhus och har ont i magen. Hoppas dom hittar felet snart och att du slipper ha ont och får åka hem igen...

 

puss och kram. Mina mysisar i soffan...= )

Först så får jag ta och gratulera min mormor som fyller år idag. Grattis grattis.

 

Det har varit en riktigt bra dag trots att man inte får sova så mycket som man vill. Casper tycker att det passar jätte bra att bara vara vaken i typ en timme runt 4 -5- tiden på morgonen och sen vaknar Cornelia vid 6 och då blir det full rulle och en massa stoj på en gång.

 

Det har ju varit så fint väder idag så jag har kommit up på 2 promenader och känner att jag har fått gjort det jag ville göra idag. Typ städa, laga mat och leka med Cornelia. Jag hann till och med baka en citronkaka  trevemunde som jag tänkte servera imorgon när Alex kommer hit och ska skära pumpa med André. Det är typ en vanlig sockerkaka med citron och sen gör man små hål i den och häller ner citronglasyr så jag tror den kan bli riktigt god.

 

Jag rensade även lite bland Cornelias kläder och hittade en klänning som mamma hade när hon var liten. Jag skulle ha tagit på den på lillgrisen och fotat henne i den för länge sen men nu så gjorde jag slag i saken. Det var nog tur det för snart är den för liten....

 

Nu är jag duktig och tömmer kamerorna så jag ska väl passa på att lägga ut lite bilder också...

 

 

Före...

Nu kan nog inte mitt liv bli så mycket bättre. Jag får leva med personen jag älskar och nu har jag både en underbar dotter och en underbar liten son. Casper kom ut till slut efter lång väntan.

Det beräknade förlossningsdatumet passerade som väntat och inget hände. Det gick en vecka till och fortfarande ingen bäbis som ville komma ut. Några dagar senare, den 15 oktober fick jag åka in till Lunds kvinnoklinik och göra lite undersökningar för att se så att allt fortfarande var bra med min lille knodd och det var det. Jag erbjöds även en hinnsvepning och tackade jaa direkt. Det här gjordes kl 19:00 på måndagen och nästan exakt 24 timmar senare så var han ute.
Det hela började nog på natten mellan den 15:e och 16:e då Cornelia vaknar och jag for upp som en skållad råtta ur sängen. Den ansträngningen satte igång värkarbetet som började med en värk i halvtimmen kanske.

Senare mot förmiddagen var jag rätt säker på att det var riktiga värkar som kommit igång, men jag var inställd på att det skulle gå över och att det inte var dags än. Jag var inställd på att vara gravid i resten av mitt liv. = )

Men dagen flöt på och stundvis satt jag vid datorn och ibland röjde jag runt och städade. Eftersom jag redan kände lite på natten så sa jag till André att han fick stanna hemma och efter lunchtid så ringde vi även hit Ellis så hon kunde passa Cornelia om vi skulle behöva åka in.  Vi hämtade hem Cornelia vid 14 tiden från dagis och vid den tiden så hade jag försökt klocka mina värkar ett antal gånger, men jag kunde inte fokusera på det så istället satt Ellis och hade koll på hur ofta värkarna kom och tillslut så sa hon att det bara var 4 minuter mellan dem och att vi borde åka in.. Ja det var väl kanske inte en så dum idé, men jag hade inte kommit på det själv då jag gick och vänta på att vattnet skulle gå. Men jag ringde in till förlossningen och de sa att det gick bra att komma. André hade varit lite små nervös i flera dagar, men nu höll han sig rätt så lugn och körde lagom snabbt in till Lund.

När vi kom in var det bara till att göra sig i ordning. Jag fick ctg kopplat på mig och André packade upp väskan och dukade upp ett litet smörgåsbord med godis och energidricka sen satte han sig i fåtöljen och läste sin bok. Jag la mig till rätta i sängen och började fokusera på att ta  mig igenom värk efter värk. Det gick riktigt bra men till slut så kallade jag på lustgas och sen var det bara till att öka på den successivt. Vi hade kommit in på förlossningen 16:10 och då var jag öppen 5 cm precis så som det var med Cornelia, förutom att det var 04:10 på natten som vi kom in när hon skulle födas. När jag var öppen 8 cm sa jag att de fick ta hinnorna så att vattnet skulle gå och sen blev det full rulle. När vattnet kom ut så var det lite färgat så man satte en elektrod på Caspers huvud för att kunna se hur han mådde, men det märkte jag inte ens för jag var lite inne i dimman så att säga. Det blev lite mycket lustgas, men när jag kommit ur dimman igen så var det nästan dags att börja krysta och samtidigt lyssna på barnmorskan och sen ska man komma ihåg att andas också.

Så tillslut kom den underbara känslan av att han var ute och låg på min mage. Visst, lite kladdig av blod och sitt eget bajs, men han var så varm och mjuk och go. 18:56 blev det magiska klockslaget och efter att vi legat och myst ett tag så fick lillgrisen ett bad av barnmorskan och sen kunde vi konstatera att han var 54 cm lång och vägde 4340 g. Mammas lilla stora kille.. = )
Det första jag kunde se var att han var ju lik Cornelia men mer såg jag det som var olikt dem emellan, så som näsorna och håret. Cornelia hade en näsa som kommer från min morfar och så hade hon rätt så mycket mörkt hår. Casper däremot hade en typisk André näsa och Andrés mun men nästan inget hår, precis som jag hade när jag föddes.
Han var så söt att se på från första stund och hade han inte varit så kladdig så hade jag pussat på honom direkt.

Efter några timmar i förlossningssalen där det gjordes lite tester så fick vi komma upp till patienthotellet och äntligen vila ut i några timmar. André fick dock sticka hem på morgonen för att ta Cornelia till Dagis och avlösa Andrés föräldrar som passat henne över natten. Första natten Med Casper blev det inte så mycket sömn för mig men desto mer för Pytteliten. Han lyckades få i sig lite mjölk och sen sov han i över 4 timmar. Det har visat sig att den här lilla killen tycker om att äta länge och sen sova ännu längre. Som det är nu så vaknar han en gång på natten och får mat sen somnar han om igen till min lycka. = )

Nu har det alltså gått en vecka sen vår underbara lilla son kom till världen och jag kan inte föreställa mig att man kan bli lyckligare än så här. Två friska och glada barn som varje dag gör en glad över sina små  egenheter. Jag skulle nog kunna sitta och skriva hur länge som helst över vad de gör som gör mig så lycklig. Caspers små leenden när det bubblar i magen på honom eller när Cornelia kommer och lägger sin kind mot lillebrors huvud.

Jag hoppas alla får känns sån kärlek här i livet....

 

Igår morse ringde jag till min barnmorska för att få en tid hos henne för en vanlig kontroll eftersom Lillebror inte vill komma ut. 13:30 fick jag åka in till Landskrona och allt såg bra ut som vanligt, men jag tyckte att han varit lite väl stilla under dage. Därför tyckte min barnmorska att jag skulle åka in till Lunds kvinnoklinik för att bli kollad där också och få ctg på vad som hände i magen. Så Andrés mamma kom hit och fika lite, sen kom André hem och till slut kom även Lars hit så då åkte vi in. Väl där fick vi mest sitta och vänta på läkaren som var på förlossningen och så hade jag ctg kopplad kring magen som kolla läget där inne. Till slut så kom läkaren och hon kollade läget och sa att jag redan var öppen 2 cm och fråga om jag ville ha en hinnsvepning. Jaaaa, skrek jag och blev förvånad över att det inte ens kändes. Vi kolla lite ultraljud och fostervatten mängd och allt var prima. Sen vid 19:30 fick vi åka hem och det kändes som det skulle med pinvärkar i magen på resan hem. Sen väl hemma avtog det mesta vilket jag var berädd på så jag passa på att gå och lägga mig. runt 03-tiden vaknade Cornelia och som jag brukar flyger jag upp ur sängen som en höjdhoppare, men då känner jag att det splaschar till lite så André fick ta skruttan och jag gick på toa. Det var nog inte vattnet, för det var för liten mängd men lite slod och slem var det och sen dess har värkarna varit igång mer eller mindre. Jagsitter och klockar nu och ligger runt 10 minuter mellan värkarna, men det känns lugnt och jag hoppas på att vattnet kan gå snart, för då åker vi in direkt....

 

Hoppas bara på att all logistik av Cornelia ska gå bra. Nu är hon på dagis, och det är inte riktigt bestämt vem som ska ta hand om henne, men vi har ju flera frivilliga så det ska nog gå bra...= )

 

Nu ska jag sparka på André och säga till honom att städa här hemma...

 

Kanske skriver jag igen. om inte annars så blir det efter att Lillebror har kommit... Jag funderar för övrigt på att gå med på att döpa honom till Casper som André vill, men vi får  se....= )

Idag har det gått 8 dagar över tiden för Lillebror och han verkar dra ut på det hela. Jag räknade iof med att gå över tiden 1-2 veckor men det är fan inte kul att behöva vänta och vänta... Varje kväll när klockan börjar närma sig 20:00 och ingenting har hänt så känns det lite hopplöst. Då tänker jag att det inte blir något barn nästkommande dag eftersom det var kvällen innan vid 19-tiden som allt började med Cornelia och jag vill gärna ha det som förra gången.

Så nu blev det inget barn idag och troligtvis inget imorgon heller... Det hade varit så bra och får det gjort nu över helgen när André endå är hemma och allt. Han är nog lite stressad av att åka till jobbet varje dag och väldigt trött när han frågar mig varje morgon om det kommer någon bebis idag....

 

Just nu så känns det som att jag kommer att vara gravid och orörlig i resten av mitt liv. Eller att jag går över tiden typ tre veckor och sen blir jag igångsatt och det blir en jätte lång och jobbig förlossning.... Fast det borde ju inte bli så. Allt skedde ju så naturligt förra gången och min kropp borde ju komma ihåg det ganska väl och bara göra det ännu bättre.

 

Nä nu ska jag nog ta det lugnt igen och inte stressa upp mig utan istället fokusera på Cornelia och bara ta dagarna som de kommer. Tiden brukar gå väldigt snabbt då och tillslut så  måste ju något hända.

 

Det jobbiga är bara om han inte har kommit om en vecka för då är pappa och Carro här nere och hälsar på och det känns ju lite snopet om de inte  får träffa lillebror då. Så senast torsdag morgon får han  komma, men gärna mycket tidigare....

 

Idag fick vi bege oss till Ikea och sen Väla köpcentrum för lite smått och gått. Det blev lite flera gröna filtar och täcken till lillebrors rum och 2 tavlor till Cornelias rum och sen fick hon och jag nya skor. = ) Så nu har jag skor som passar mina klumpfötter men som man inte behöver knyta och Cornelia fick ett par inneskor som ser ut som björntofflor och ett par svarta kängor... = )

 

Nu sover liten så nu ska vi mysa med lite film...

 

Igår var en halvdann dag, fast den slutade bra med en Cornelia som somna vid 19:00 och sov hela natten till 06:50.

Men idag må jag säga att det har varit en utmärkt dag. Jag har både fått duscha och sova  middag i några timmar, sen hann jag städa upp lite här hemma och sen hämta en glad liten flicka på dagis. Att hon sen fortsatte att vara glad är nog det avgörande för att dagen kännts så bra. = ) Nu sover hon sött efter att ha bökat runt i en halvtimme i sängen och jag och André har delat på en daim tillsammans... Ja det finns inte mycket att klaga på nu.Lillebror har skött sig idag han med och inte åstakommit mig allt för mycket smärta,  till skillnad från igår..Då vette fan vad han gjorde, men jag kunde varken sitta eller ligga utan att det stack  till i ljumskarna.

Jag blev nog lite nojig igår oxå efter att ha varit hos mvc där min barnmorska konstaterat att han är fixerad, vilket är ovanligt vid andra förlossningen och mitt blodtryck hade gått tillbaka till utgångsläget vilket oxå betyder att det blir bäbis snart....Det enda jag tänker på är Cornelia och att allt går bra för henne när vi väl måste åka in... Svärmor är ju i Barcelona några dagar till, men jag har ju backupp av Ellis och Lina om det krisar. Gud vad jag önskar att man kunde planera mera, nu är det bara att vänta och se vad som händer... Själva förlossningen tänker jag inte alls på. Mer att jag ska komma därifrån snabbt så man får komma hem till lillsnuttan igen...

 

 

Ja ja, som sagt var så har det varit en underbar dag idag och jag känner mig redo för lite barnafödande, så bring it on... = )

 

 

Hitta den här underbara bilden från Emelies instagram och var ju tvungen att sno den...Till alla er som inte har instagram än.. Skaffa...=)

Cornelia i Nyköping i somras.

 

Japp nu är hösten här och det tar längre och längre tid innan det ljusnar utanför förstret på morgonen.

Jag vet inte om det beror på hösten eller den närmande förlossningen, men jag börjar bli rastlös och har 100 projekt i huvudet som jag vill dra igång. Men som tur är så finns det en liten realist i mig som inser att det kanske inte är läge att börja bygga en massa möbler och sånt. Däremot som håller jag just nu på och färgar håret. Jag har lyckats hålla mig blond jätte länge, men nu får jag nog... Vad det blir för färg kan jag inte säga än, men jag lägger upp en bild när jag fönat håret...Det ser väldigt mörkt ut nu kan jag säga och ev så ska jag ha i en flaska till i håret då jag inte tror att det kan täcka allt det blonda...Nä nu ska jag ta och se hur det blitt...= )

 

 

En före- bild....= )

Ja det känns som att saker och ting faktiskt börjar falla på plats och att snart så är vi redor till 110% på att Lillebror ska komma. Han hade ju gärna fått komma nu, men fint folk kommer ju alltid sist...= ) Tills den dagen han tänker ploppa  ut så håller vi oss sysselsatta med  både det ena och det andra. André bor nästan i garaget där han organiserar och fixar så fint, själv äter jag godis, städar och sover så mycket jag kan och tillåts mellan varven som Cornelia låter mig.

 

Hon är ju rätt så krävande nu och behöver mycket stimulans, vilket inte är så lätt för mig nu när jag är tung som ett  hus och rörlig som ett kylskåp. De dagar som Cornelia går på dagis är underbara och jag tar alla chanser jag får till att sova. Dock så pysslas det lite här hemma med. Igår sydde jag en kudde till Lillebrors rum som matcha gardinerna... = )

 

Nä jag skulle egentligen bara skriva att jag ska försöka bli bättre på att blogga igen och iaf lägga upp bilder, men vi får se hur det blir med den saken. Nu ska jag äta och sen hoppa ner i en renbäddad säng... Puss och gonatt