.

Först så får jag ta och gratulera min mormor som fyller år idag. Grattis grattis.

 

Det har varit en riktigt bra dag trots att man inte får sova så mycket som man vill. Casper tycker att det passar jätte bra att bara vara vaken i typ en timme runt 4 -5- tiden på morgonen och sen vaknar Cornelia vid 6 och då blir det full rulle och en massa stoj på en gång.

 

Det har ju varit så fint väder idag så jag har kommit up på 2 promenader och känner att jag har fått gjort det jag ville göra idag. Typ städa, laga mat och leka med Cornelia. Jag hann till och med baka en citronkaka  trevemunde som jag tänkte servera imorgon när Alex kommer hit och ska skära pumpa med André. Det är typ en vanlig sockerkaka med citron och sen gör man små hål i den och häller ner citronglasyr så jag tror den kan bli riktigt god.

 

Jag rensade även lite bland Cornelias kläder och hittade en klänning som mamma hade när hon var liten. Jag skulle ha tagit på den på lillgrisen och fotat henne i den för länge sen men nu så gjorde jag slag i saken. Det var nog tur det för snart är den för liten....

 

Nu är jag duktig och tömmer kamerorna så jag ska väl passa på att lägga ut lite bilder också...

 

 

Före...

Nu kan nog inte mitt liv bli så mycket bättre. Jag får leva med personen jag älskar och nu har jag både en underbar dotter och en underbar liten son. Casper kom ut till slut efter lång väntan.

Det beräknade förlossningsdatumet passerade som väntat och inget hände. Det gick en vecka till och fortfarande ingen bäbis som ville komma ut. Några dagar senare, den 15 oktober fick jag åka in till Lunds kvinnoklinik och göra lite undersökningar för att se så att allt fortfarande var bra med min lille knodd och det var det. Jag erbjöds även en hinnsvepning och tackade jaa direkt. Det här gjordes kl 19:00 på måndagen och nästan exakt 24 timmar senare så var han ute.
Det hela började nog på natten mellan den 15:e och 16:e då Cornelia vaknar och jag for upp som en skållad råtta ur sängen. Den ansträngningen satte igång värkarbetet som började med en värk i halvtimmen kanske.

Senare mot förmiddagen var jag rätt säker på att det var riktiga värkar som kommit igång, men jag var inställd på att det skulle gå över och att det inte var dags än. Jag var inställd på att vara gravid i resten av mitt liv. = )

Men dagen flöt på och stundvis satt jag vid datorn och ibland röjde jag runt och städade. Eftersom jag redan kände lite på natten så sa jag till André att han fick stanna hemma och efter lunchtid så ringde vi även hit Ellis så hon kunde passa Cornelia om vi skulle behöva åka in.  Vi hämtade hem Cornelia vid 14 tiden från dagis och vid den tiden så hade jag försökt klocka mina värkar ett antal gånger, men jag kunde inte fokusera på det så istället satt Ellis och hade koll på hur ofta värkarna kom och tillslut så sa hon att det bara var 4 minuter mellan dem och att vi borde åka in.. Ja det var väl kanske inte en så dum idé, men jag hade inte kommit på det själv då jag gick och vänta på att vattnet skulle gå. Men jag ringde in till förlossningen och de sa att det gick bra att komma. André hade varit lite små nervös i flera dagar, men nu höll han sig rätt så lugn och körde lagom snabbt in till Lund.

När vi kom in var det bara till att göra sig i ordning. Jag fick ctg kopplat på mig och André packade upp väskan och dukade upp ett litet smörgåsbord med godis och energidricka sen satte han sig i fåtöljen och läste sin bok. Jag la mig till rätta i sängen och började fokusera på att ta  mig igenom värk efter värk. Det gick riktigt bra men till slut så kallade jag på lustgas och sen var det bara till att öka på den successivt. Vi hade kommit in på förlossningen 16:10 och då var jag öppen 5 cm precis så som det var med Cornelia, förutom att det var 04:10 på natten som vi kom in när hon skulle födas. När jag var öppen 8 cm sa jag att de fick ta hinnorna så att vattnet skulle gå och sen blev det full rulle. När vattnet kom ut så var det lite färgat så man satte en elektrod på Caspers huvud för att kunna se hur han mådde, men det märkte jag inte ens för jag var lite inne i dimman så att säga. Det blev lite mycket lustgas, men när jag kommit ur dimman igen så var det nästan dags att börja krysta och samtidigt lyssna på barnmorskan och sen ska man komma ihåg att andas också.

Så tillslut kom den underbara känslan av att han var ute och låg på min mage. Visst, lite kladdig av blod och sitt eget bajs, men han var så varm och mjuk och go. 18:56 blev det magiska klockslaget och efter att vi legat och myst ett tag så fick lillgrisen ett bad av barnmorskan och sen kunde vi konstatera att han var 54 cm lång och vägde 4340 g. Mammas lilla stora kille.. = )
Det första jag kunde se var att han var ju lik Cornelia men mer såg jag det som var olikt dem emellan, så som näsorna och håret. Cornelia hade en näsa som kommer från min morfar och så hade hon rätt så mycket mörkt hår. Casper däremot hade en typisk André näsa och Andrés mun men nästan inget hår, precis som jag hade när jag föddes.
Han var så söt att se på från första stund och hade han inte varit så kladdig så hade jag pussat på honom direkt.

Efter några timmar i förlossningssalen där det gjordes lite tester så fick vi komma upp till patienthotellet och äntligen vila ut i några timmar. André fick dock sticka hem på morgonen för att ta Cornelia till Dagis och avlösa Andrés föräldrar som passat henne över natten. Första natten Med Casper blev det inte så mycket sömn för mig men desto mer för Pytteliten. Han lyckades få i sig lite mjölk och sen sov han i över 4 timmar. Det har visat sig att den här lilla killen tycker om att äta länge och sen sova ännu längre. Som det är nu så vaknar han en gång på natten och får mat sen somnar han om igen till min lycka. = )

Nu har det alltså gått en vecka sen vår underbara lilla son kom till världen och jag kan inte föreställa mig att man kan bli lyckligare än så här. Två friska och glada barn som varje dag gör en glad över sina små  egenheter. Jag skulle nog kunna sitta och skriva hur länge som helst över vad de gör som gör mig så lycklig. Caspers små leenden när det bubblar i magen på honom eller när Cornelia kommer och lägger sin kind mot lillebrors huvud.

Jag hoppas alla får känns sån kärlek här i livet....

 

Igår morse ringde jag till min barnmorska för att få en tid hos henne för en vanlig kontroll eftersom Lillebror inte vill komma ut. 13:30 fick jag åka in till Landskrona och allt såg bra ut som vanligt, men jag tyckte att han varit lite väl stilla under dage. Därför tyckte min barnmorska att jag skulle åka in till Lunds kvinnoklinik för att bli kollad där också och få ctg på vad som hände i magen. Så Andrés mamma kom hit och fika lite, sen kom André hem och till slut kom även Lars hit så då åkte vi in. Väl där fick vi mest sitta och vänta på läkaren som var på förlossningen och så hade jag ctg kopplad kring magen som kolla läget där inne. Till slut så kom läkaren och hon kollade läget och sa att jag redan var öppen 2 cm och fråga om jag ville ha en hinnsvepning. Jaaaa, skrek jag och blev förvånad över att det inte ens kändes. Vi kolla lite ultraljud och fostervatten mängd och allt var prima. Sen vid 19:30 fick vi åka hem och det kändes som det skulle med pinvärkar i magen på resan hem. Sen väl hemma avtog det mesta vilket jag var berädd på så jag passa på att gå och lägga mig. runt 03-tiden vaknade Cornelia och som jag brukar flyger jag upp ur sängen som en höjdhoppare, men då känner jag att det splaschar till lite så André fick ta skruttan och jag gick på toa. Det var nog inte vattnet, för det var för liten mängd men lite slod och slem var det och sen dess har värkarna varit igång mer eller mindre. Jagsitter och klockar nu och ligger runt 10 minuter mellan värkarna, men det känns lugnt och jag hoppas på att vattnet kan gå snart, för då åker vi in direkt....

 

Hoppas bara på att all logistik av Cornelia ska gå bra. Nu är hon på dagis, och det är inte riktigt bestämt vem som ska ta hand om henne, men vi har ju flera frivilliga så det ska nog gå bra...= )

 

Nu ska jag sparka på André och säga till honom att städa här hemma...

 

Kanske skriver jag igen. om inte annars så blir det efter att Lillebror har kommit... Jag funderar för övrigt på att gå med på att döpa honom till Casper som André vill, men vi får  se....= )

Idag har det gått 8 dagar över tiden för Lillebror och han verkar dra ut på det hela. Jag räknade iof med att gå över tiden 1-2 veckor men det är fan inte kul att behöva vänta och vänta... Varje kväll när klockan börjar närma sig 20:00 och ingenting har hänt så känns det lite hopplöst. Då tänker jag att det inte blir något barn nästkommande dag eftersom det var kvällen innan vid 19-tiden som allt började med Cornelia och jag vill gärna ha det som förra gången.

Så nu blev det inget barn idag och troligtvis inget imorgon heller... Det hade varit så bra och får det gjort nu över helgen när André endå är hemma och allt. Han är nog lite stressad av att åka till jobbet varje dag och väldigt trött när han frågar mig varje morgon om det kommer någon bebis idag....

 

Just nu så känns det som att jag kommer att vara gravid och orörlig i resten av mitt liv. Eller att jag går över tiden typ tre veckor och sen blir jag igångsatt och det blir en jätte lång och jobbig förlossning.... Fast det borde ju inte bli så. Allt skedde ju så naturligt förra gången och min kropp borde ju komma ihåg det ganska väl och bara göra det ännu bättre.

 

Nä nu ska jag nog ta det lugnt igen och inte stressa upp mig utan istället fokusera på Cornelia och bara ta dagarna som de kommer. Tiden brukar gå väldigt snabbt då och tillslut så  måste ju något hända.

 

Det jobbiga är bara om han inte har kommit om en vecka för då är pappa och Carro här nere och hälsar på och det känns ju lite snopet om de inte  får träffa lillebror då. Så senast torsdag morgon får han  komma, men gärna mycket tidigare....

 

Idag fick vi bege oss till Ikea och sen Väla köpcentrum för lite smått och gått. Det blev lite flera gröna filtar och täcken till lillebrors rum och 2 tavlor till Cornelias rum och sen fick hon och jag nya skor. = ) Så nu har jag skor som passar mina klumpfötter men som man inte behöver knyta och Cornelia fick ett par inneskor som ser ut som björntofflor och ett par svarta kängor... = )

 

Nu sover liten så nu ska vi mysa med lite film...

 

Igår var en halvdann dag, fast den slutade bra med en Cornelia som somna vid 19:00 och sov hela natten till 06:50.

Men idag må jag säga att det har varit en utmärkt dag. Jag har både fått duscha och sova  middag i några timmar, sen hann jag städa upp lite här hemma och sen hämta en glad liten flicka på dagis. Att hon sen fortsatte att vara glad är nog det avgörande för att dagen kännts så bra. = ) Nu sover hon sött efter att ha bökat runt i en halvtimme i sängen och jag och André har delat på en daim tillsammans... Ja det finns inte mycket att klaga på nu.Lillebror har skött sig idag han med och inte åstakommit mig allt för mycket smärta,  till skillnad från igår..Då vette fan vad han gjorde, men jag kunde varken sitta eller ligga utan att det stack  till i ljumskarna.

Jag blev nog lite nojig igår oxå efter att ha varit hos mvc där min barnmorska konstaterat att han är fixerad, vilket är ovanligt vid andra förlossningen och mitt blodtryck hade gått tillbaka till utgångsläget vilket oxå betyder att det blir bäbis snart....Det enda jag tänker på är Cornelia och att allt går bra för henne när vi väl måste åka in... Svärmor är ju i Barcelona några dagar till, men jag har ju backupp av Ellis och Lina om det krisar. Gud vad jag önskar att man kunde planera mera, nu är det bara att vänta och se vad som händer... Själva förlossningen tänker jag inte alls på. Mer att jag ska komma därifrån snabbt så man får komma hem till lillsnuttan igen...

 

 

Ja ja, som sagt var så har det varit en underbar dag idag och jag känner mig redo för lite barnafödande, så bring it on... = )

 

 

Hitta den här underbara bilden från Emelies instagram och var ju tvungen att sno den...Till alla er som inte har instagram än.. Skaffa...=)

Cornelia i Nyköping i somras.

 

Japp nu är hösten här och det tar längre och längre tid innan det ljusnar utanför förstret på morgonen.

Jag vet inte om det beror på hösten eller den närmande förlossningen, men jag börjar bli rastlös och har 100 projekt i huvudet som jag vill dra igång. Men som tur är så finns det en liten realist i mig som inser att det kanske inte är läge att börja bygga en massa möbler och sånt. Däremot som håller jag just nu på och färgar håret. Jag har lyckats hålla mig blond jätte länge, men nu får jag nog... Vad det blir för färg kan jag inte säga än, men jag lägger upp en bild när jag fönat håret...Det ser väldigt mörkt ut nu kan jag säga och ev så ska jag ha i en flaska till i håret då jag inte tror att det kan täcka allt det blonda...Nä nu ska jag ta och se hur det blitt...= )

 

 

En före- bild....= )