passa på
Det händer ju inte ofta nu längre att jag gör något inlägg, men nu fick jag feeling så jag passar på. Barnen sover, Påsken är snart över, jobbhelgen är över och jag har vin i mitt glas. Så nu kan man andas lugnt och varva ner ordentligt. Idag fick jag komma hem till tre glada pluttar som förberett hjortstek och grillen så det blev dagens middag, Sen åkte barnen i säng strax där efter eftersom vi bytte till sommartid så har man inte riktigt ställt in sig på vad klockan är. Tiden gick väldigt fort helt plötsligt.
Just det här att tiden går väldigt fort känner jag nu nästan varje dag och jag är lite rädd att jag inte riktigt är vaken och ser vad som händer varje dag med barnen. När Cornelia var liten så la man märke till minsta lilla och la det även på minnet. Nu med Casper så inser man helt plötsligt att han redan är över 5 månader, snart ett halvår och alla de är små detaljerna har inte fått lika mycket utrymme. Jag skäms att jag inte ens har börjat skriva i hans bok om första året... Jag tog iaf fram den idag så imorgon måste jag skriva ner lite. Men så har jag ju bloggen oxå och just nu känns det som att största anledningen till att jag har bloggen är för att dokumentera vad barnen gör så att jag kan minnas det om några år. Sakta men säkert börjar den där ångesten över att man inte kommer att ha små knubbiga bebisar för alltid, att komma ikapp en. Jag njuter verkligen varje dag av mina barn och tittar dem djupt i ögonen för att verkligen se dem och deras personligheter. Det är nästan som att jag försöker ta ett kort med mina ögon och lagra bilden i min hjärna för att aldrig glömma den här underbara tiden.
Det som jag är super stolt över just nu när det gäller barnen är detta.
CORNELIA.
Hon är bara 19 månader men helt själv och på eget initiativ kan hon räkna till 7 helt korrekt. Det var här om dagen när hon skulle klättre upp på stegen upp till en rutschkana som hon räknade 1,2,3,4,5,6,7. för varje steg. Jag tappade hakan och vi räknade tillsammans vidare. 8,9,10,11,12. = ) Så smart unge man har. Senare visade hon även pappa vad hon kunde när hon räknade schampoflaskorna på badrumskanten... = )
Att hon visar så mycket kärlek till sin lillebror och vill ge honom nappen om han gråter.
Några saker som inte är så bra att hon kan är att hon listat ut barnlåset på ugnen och går och ställer in sina leksaker där. Hon flyttar även sin stol till knivstället och kom bärandes på en stor kniv här om dagen, Men hon visste iaf att hon skulle ge den till mig, men jag tror mitt hjärta stannade nån sekund där...
CASPER.
Det kanske kan verka lite konstigt men jag är så stolt över att han äter så bra och går upp i vikt och är så stor... Han har ju alltid varit stor och ligger även nu över normalkurvan, men det är så mysigt att hålla den här varma 8 kgs klumpen. = )
Han är så glad i mat och skulle nog inte banga för något. Allt man erbjuder honom åker ner. = ) Hoppas det fortsätter så ett tag till.
Sen när jag så stolt över hur glad och trygg han är. Det underlättare verkligen att gå upp kl 03.00 för att göra ersättning till honom när man möts av ett litet gryn som ligger och ler så att nappen trillar ut. Det är inte svårt att få honom att skratta oavsett hur trött och gnällig han är från början.
Just det här att han är så glad visar han extra mycket när han ser Cornelia. Man ser verkligen att han Älskar henne och avgudar henne redan. Han blir helt galen och vill bara vara nära henne och dra henne i kläderna och håret. Det spelar ingen roll att hon avvisar honom för han blir så lycklig när han ser sin syster.
Ibland brister han ut i ett asgarv över att Cornelia gör något roligt ljud eller plaskar med vattnet i badkaret. Det krävs så lite för att göra den gossen glad. = )
Det finns ju hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om, men jag nöjer mig så här. nu ska jag krypa ner i sängen och vänta på att lillknubbe vill ha mat.
Just det här att tiden går väldigt fort känner jag nu nästan varje dag och jag är lite rädd att jag inte riktigt är vaken och ser vad som händer varje dag med barnen. När Cornelia var liten så la man märke till minsta lilla och la det även på minnet. Nu med Casper så inser man helt plötsligt att han redan är över 5 månader, snart ett halvår och alla de är små detaljerna har inte fått lika mycket utrymme. Jag skäms att jag inte ens har börjat skriva i hans bok om första året... Jag tog iaf fram den idag så imorgon måste jag skriva ner lite. Men så har jag ju bloggen oxå och just nu känns det som att största anledningen till att jag har bloggen är för att dokumentera vad barnen gör så att jag kan minnas det om några år. Sakta men säkert börjar den där ångesten över att man inte kommer att ha små knubbiga bebisar för alltid, att komma ikapp en. Jag njuter verkligen varje dag av mina barn och tittar dem djupt i ögonen för att verkligen se dem och deras personligheter. Det är nästan som att jag försöker ta ett kort med mina ögon och lagra bilden i min hjärna för att aldrig glömma den här underbara tiden.
Det som jag är super stolt över just nu när det gäller barnen är detta.
CORNELIA.
Hon är bara 19 månader men helt själv och på eget initiativ kan hon räkna till 7 helt korrekt. Det var här om dagen när hon skulle klättre upp på stegen upp till en rutschkana som hon räknade 1,2,3,4,5,6,7. för varje steg. Jag tappade hakan och vi räknade tillsammans vidare. 8,9,10,11,12. = ) Så smart unge man har. Senare visade hon även pappa vad hon kunde när hon räknade schampoflaskorna på badrumskanten... = )
Att hon visar så mycket kärlek till sin lillebror och vill ge honom nappen om han gråter.
Några saker som inte är så bra att hon kan är att hon listat ut barnlåset på ugnen och går och ställer in sina leksaker där. Hon flyttar även sin stol till knivstället och kom bärandes på en stor kniv här om dagen, Men hon visste iaf att hon skulle ge den till mig, men jag tror mitt hjärta stannade nån sekund där...
CASPER.
Det kanske kan verka lite konstigt men jag är så stolt över att han äter så bra och går upp i vikt och är så stor... Han har ju alltid varit stor och ligger även nu över normalkurvan, men det är så mysigt att hålla den här varma 8 kgs klumpen. = )
Han är så glad i mat och skulle nog inte banga för något. Allt man erbjuder honom åker ner. = ) Hoppas det fortsätter så ett tag till.
Sen när jag så stolt över hur glad och trygg han är. Det underlättare verkligen att gå upp kl 03.00 för att göra ersättning till honom när man möts av ett litet gryn som ligger och ler så att nappen trillar ut. Det är inte svårt att få honom att skratta oavsett hur trött och gnällig han är från början.
Just det här att han är så glad visar han extra mycket när han ser Cornelia. Man ser verkligen att han Älskar henne och avgudar henne redan. Han blir helt galen och vill bara vara nära henne och dra henne i kläderna och håret. Det spelar ingen roll att hon avvisar honom för han blir så lycklig när han ser sin syster.
Ibland brister han ut i ett asgarv över att Cornelia gör något roligt ljud eller plaskar med vattnet i badkaret. Det krävs så lite för att göra den gossen glad. = )
Det finns ju hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om, men jag nöjer mig så här. nu ska jag krypa ner i sängen och vänta på att lillknubbe vill ha mat.
