16-10-2012 Casper

Nu kan nog inte mitt liv bli så mycket bättre. Jag får leva med personen jag älskar och nu har jag både en underbar dotter och en underbar liten son. Casper kom ut till slut efter lång väntan.

Det beräknade förlossningsdatumet passerade som väntat och inget hände. Det gick en vecka till och fortfarande ingen bäbis som ville komma ut. Några dagar senare, den 15 oktober fick jag åka in till Lunds kvinnoklinik och göra lite undersökningar för att se så att allt fortfarande var bra med min lille knodd och det var det. Jag erbjöds även en hinnsvepning och tackade jaa direkt. Det här gjordes kl 19:00 på måndagen och nästan exakt 24 timmar senare så var han ute.
Det hela började nog på natten mellan den 15:e och 16:e då Cornelia vaknar och jag for upp som en skållad råtta ur sängen. Den ansträngningen satte igång värkarbetet som började med en värk i halvtimmen kanske.

Senare mot förmiddagen var jag rätt säker på att det var riktiga värkar som kommit igång, men jag var inställd på att det skulle gå över och att det inte var dags än. Jag var inställd på att vara gravid i resten av mitt liv. = )

Men dagen flöt på och stundvis satt jag vid datorn och ibland röjde jag runt och städade. Eftersom jag redan kände lite på natten så sa jag till André att han fick stanna hemma och efter lunchtid så ringde vi även hit Ellis så hon kunde passa Cornelia om vi skulle behöva åka in.  Vi hämtade hem Cornelia vid 14 tiden från dagis och vid den tiden så hade jag försökt klocka mina värkar ett antal gånger, men jag kunde inte fokusera på det så istället satt Ellis och hade koll på hur ofta värkarna kom och tillslut så sa hon att det bara var 4 minuter mellan dem och att vi borde åka in.. Ja det var väl kanske inte en så dum idé, men jag hade inte kommit på det själv då jag gick och vänta på att vattnet skulle gå. Men jag ringde in till förlossningen och de sa att det gick bra att komma. André hade varit lite små nervös i flera dagar, men nu höll han sig rätt så lugn och körde lagom snabbt in till Lund.

När vi kom in var det bara till att göra sig i ordning. Jag fick ctg kopplat på mig och André packade upp väskan och dukade upp ett litet smörgåsbord med godis och energidricka sen satte han sig i fåtöljen och läste sin bok. Jag la mig till rätta i sängen och började fokusera på att ta  mig igenom värk efter värk. Det gick riktigt bra men till slut så kallade jag på lustgas och sen var det bara till att öka på den successivt. Vi hade kommit in på förlossningen 16:10 och då var jag öppen 5 cm precis så som det var med Cornelia, förutom att det var 04:10 på natten som vi kom in när hon skulle födas. När jag var öppen 8 cm sa jag att de fick ta hinnorna så att vattnet skulle gå och sen blev det full rulle. När vattnet kom ut så var det lite färgat så man satte en elektrod på Caspers huvud för att kunna se hur han mådde, men det märkte jag inte ens för jag var lite inne i dimman så att säga. Det blev lite mycket lustgas, men när jag kommit ur dimman igen så var det nästan dags att börja krysta och samtidigt lyssna på barnmorskan och sen ska man komma ihåg att andas också.

Så tillslut kom den underbara känslan av att han var ute och låg på min mage. Visst, lite kladdig av blod och sitt eget bajs, men han var så varm och mjuk och go. 18:56 blev det magiska klockslaget och efter att vi legat och myst ett tag så fick lillgrisen ett bad av barnmorskan och sen kunde vi konstatera att han var 54 cm lång och vägde 4340 g. Mammas lilla stora kille.. = )
Det första jag kunde se var att han var ju lik Cornelia men mer såg jag det som var olikt dem emellan, så som näsorna och håret. Cornelia hade en näsa som kommer från min morfar och så hade hon rätt så mycket mörkt hår. Casper däremot hade en typisk André näsa och Andrés mun men nästan inget hår, precis som jag hade när jag föddes.
Han var så söt att se på från första stund och hade han inte varit så kladdig så hade jag pussat på honom direkt.

Efter några timmar i förlossningssalen där det gjordes lite tester så fick vi komma upp till patienthotellet och äntligen vila ut i några timmar. André fick dock sticka hem på morgonen för att ta Cornelia till Dagis och avlösa Andrés föräldrar som passat henne över natten. Första natten Med Casper blev det inte så mycket sömn för mig men desto mer för Pytteliten. Han lyckades få i sig lite mjölk och sen sov han i över 4 timmar. Det har visat sig att den här lilla killen tycker om att äta länge och sen sova ännu längre. Som det är nu så vaknar han en gång på natten och får mat sen somnar han om igen till min lycka. = )

Nu har det alltså gått en vecka sen vår underbara lilla son kom till världen och jag kan inte föreställa mig att man kan bli lyckligare än så här. Två friska och glada barn som varje dag gör en glad över sina små  egenheter. Jag skulle nog kunna sitta och skriva hur länge som helst över vad de gör som gör mig så lycklig. Caspers små leenden när det bubblar i magen på honom eller när Cornelia kommer och lägger sin kind mot lillebrors huvud.

Jag hoppas alla får känns sån kärlek här i livet....
 

Kommentarer
Postat av: Samira

Oj, vart ju alldeles tårögd här :). Lite hormonfylld är man väl, men ändå, så gulligt och fint skrivet Monki.

Massa kramar

2012-10-23 @ 14:16:03
Postat av: Sandra

Åh så fint.. är så glad för eran skull!! Längtar efter er och jag hoppas att vi kan ses snart, iallafall höras på telefon nån dag då du har lite tid över! =) Pussar å kramar till er

2012-10-23 @ 19:15:18
URL: http://sandranornberg.blogg.se
Postat av: Ellis

Han är så fin gumman! Cornelia likså :) vad roligt att få kunna vara till en sån stor hjälp ❤ Det är väl det vänner är till för! Stora kramar till er

2012-10-23 @ 22:06:06
URL: http://www.ellinorsliv.blogspot.com
Postat av: Anneli

Såå fint skrivet! Du kan ju allt kära syster och du förtjänar verkligen denna underbara känsla. Jag är så stolt över dig!

2012-10-24 @ 17:00:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0